Redan första advent idag och tyvärr så häller regnet ner och julmyset känns långt borta. Försöker råda bot på bristande stämning genom att tända kaminen och sätta på ytterligare en kanna kaffe. 

 

Idag är det bara A, äldsta sonen, och jag hemma, lillebror är hos pappa. Vi har under en längre tid varit inne i en period där A varit hemmasittare, dvs han har inte klarat av att gå i skolan. Mycket ångest och dåligt mående. Nu har skolan i alla fall kommit med en bra lösning och A har blivit inskriven i en särskild undervisningsgrupp och jag är så himla tacksam och nöjd! 

 

Nu är det således anpassad studiegång som gäller, vi (jag måste vara med) är i skolan ungefär 1 1/2 timme om dagen och det har gått över förväntan. Imorgon provar vi att utöka lite. Babysteps är det som gäller! Vi kommer så småningom också att prova att förflytta mig från stolen utanför klassrummet till ett annat rum på skolan. A klarar bara av att vara med mig så under den senaste tiden är det han och jag, 24/7. 

 

Detta känns både bra och lite jobbigt. Jag är en sådan som har ganska stort behov av ensamtid och det blir det ju, av naturliga skäl, inte mycket av nu. Min ensamstund är när A gått och lagt sig och jag sitter uppe en timme eller två framför tvn. Men jag ser det så här - det är tillfälligt, inte permanent. Och ska A kunna bygga upp sin trygghet så är det detta som krävs. 

 

Dagen kommer att tillbringas inne, ingen julskylning här inte. Om inte vädret ändrar sig radikalt! Men vi tar en lugn och ganska händelselös söndag - något som jag märkt är extremt viktigt för A. Övergången från helg till vardag är jobbig nog ändå. Så jag hänger i fåtöljen, virkar och dricker kaffe medan sonen ligger i soffan, under favoritfilen och tittar på youtubeklipp med minecraftspel. 

 

Ha en fridfull söndag!